En bra start för att komma och jaga är att man känner andra som jagar. Marko är en trevlig och omdömesgill prick och har varit lätt att bjuda med. Därför har han varit en välkommen gäst på Morpan.
Morpan är en liten gård utanför Nyköping mitt i det område där dovviltstammarna är som tätast. Där huserar ett litet jaktlag som har gäster på så gott som varje jakt. Man jagar bara fem gånger per år för att störa viltet så lite som möjligt. Men normalt brukar jakten bli rätt spännande de gånger man jagar, och man har mycket vilt igång.
Med gänget på Morpan. Mattias har just skjutit en bock.
Första drevjakten
Markos egen erfarenhet var egentligen bara smygjakt då han för första gången ställdes på ett pass under livets första drevjakt. Dessutom hade han endast skjutit ett vilt, ett vildsvin. Då i sällskap med någon som kan säga vad som är rätt och fel och stötta på olika sätt. Nu blev han helt ensam och skulle fatta egna beslut om rätt viktiga och svåra saker.
På Jaktia-jakt med Jaktia Pro Teams Helena Tysk.
– Det där är inte helt lätt, berättar Marko. För det första är jag helt ensam, sedan ska jag förstå allt som händer i såten. Det är hundar som skäller och hundförare som talar i radion om olika saker. Också ska man helst stå vänd åt rätt håll när vilt och hundar kommer, säger Marko lite frustrerat.
– Till råga på allt ska man bestämma vad det är för vilt och kanske vad det är för kön och ålder också. Drevjakt är inte helt säkert något för en nybörjare konstaterar en numera betydligt mer erfaren Marko.
På pass vid en åker.
På vägen ner till jakten i Nyköping är Marko uppvarvad. Han är väldigt spänd över det hela med att få jaga och han skäms inte för att visa det heller. Något som de flesta av oss tycker är en kul egenskap. De flesta försöker dölja sina känslor istället för att spela ut.
Pass 10
Väl på Morpans grillplats är det genomgång. Mattias Skatteboe är dagens jaktledare och berättar vad som gäller för dagen. Den observante ser hur Marko försöker suga i sig och memorerar allt av värde. Passen lottas och Marko får stå på pass 10 upp mot markens norra gräns.
Mattias Skatteboe håller genomgång för dagens jakt.
– Det är ett bra pass, är det sista utställaren Mats Nyberg säger innan han försvinner in i det täta björkslyt på väg mot pass nio.
Snart meddelas via radio att hundarna släpps. Som brukligt i dessa vilttäta marker tar det inte lång tid innan hundarna tar upp. Hundförarna meddelar lite sporadiskt vad som händer och vad de har sett. Marko står stilla och mycket spänt i sitt torn på pass 10.
Hjortar på väg
Rätt som det är viskar Mats Dahlström att hjortar är på väg upp mot pass 10. Marko, har redan glömt att det är han som står på pass 10. En stor skovlehjort passerar ovanför Marko. Men Marko inser att det är ett siluettskott och väljer att avstå. Hans första drevjaktvilt han ser är alltså en fint trofédjur.
Men mycket snart börjar det prassla i slyn framför honom. I det täta buskaget kommer ett djur smygande. Det var antagligen i sällskap med skoveln tidigare, men valde en annan väg.
– Det är nu hjärtat börja bulta, berättar Marko.
– Vad är det? Rådjur eller hjort? Men efter en stund får jag se det bakifrån och ser McDonalds M:et. Jag lyfter och gör mig beredd. När, och om, de vänder upp så skjuter jag.
Efter en kort stund vänder hinden upp och Marko skjuter. Hinden tecknar och försvinner i björkslyt som fortfarande har löven i behåll.
En något skakad Marko ger sig tillkänna på radion och rapporterar att han skjutit en hind, men att han är osäker på vart den tog vägen. Johan Tuleborn, den av hundförarna som är närmast går över för att hjälpa Marko.
Marko med sin livs första dovvilt.
Viktigt med kunniga kompisar
Efter kort undersökning hittar Johan hinden 10 meter från skottplatsen. Marko klättrar ner från tornet och ger Johan en stor glädjekram. Han skiner av stor glädje och tacksamhet. Efter en stund kommer lite av ett vemod över honom och han börjar ställa frågor som om det var rätt djur, om det fick lida, om han själv gjort rätt m.m.
Johan tar hand om honom och hans frågor på bästa sätt. När man är ny jägare är det så mycket tankar som man måste få svar på.
– Det är för det här vi har jaktkompisar till har jag kommit under fund med nu, säger Marko långt senare. Utan killar som Johan och de andra grabbarna i Morpans jaktlag kanske jag inte hade jagat längre.
På Morpan turas man om att bjuda på ”riktig” mat. Idag var det Peter ”Drutten” Andéns tur.
Det är onekligen bland de som jagat lite längre man lär sig av hur det ska gå till. Man skaffar sig de väldigt viktiga värderingar som man får genom en sund jaktlig ”uppfostran”. Det är inget man kan få genom att läsa en bok. Det får man genom att vara med andra mer erfarna jägare.
Marko får vara med och släpa ut hinden till bilen. Man tar snabbt ytterligare en såt innan man åker till slaktboden. Där får Marko för första gången också ta ur ett vilt. Även det är något man inte lär sig själv.
Med stöd av Mats Nyberg får Marko ta ur sitt första dovvilt.
– Det kändes väldigt svårt första gången, berättar Marko. Man känner sig som ett fån och vet inte var man ska börja. Även om man sett andra göra det flera gånger.
Markos jaktlust står honom bi
Det blir fler jakter på Morpan och även på en del andra ställen. Men eftersom han har ett rätt tight schema och känt sig hemma i gänget på Morpan har han prioriterat de jakterna. Lite senare på säsongen kommer han dit när skogen ligger i snö.
Genomgång innan gänget sprids ut på sina pass.
– En helt nu upplevelse berättar Marko. Den här gången fick jag stå på pass 6 i en kraftledningsgata. Mycket mer yta att titta över och såg galet mycket vilt.
En synnerligen lyckad dag på pass 6. Två vilt till Marko.
– Tur hade jag också, säger han förnöjt. Ett rådjur och en dov blev det för mig den gången. På samma pass.